Läser boken Organisationsförändring av Gitte Haslebo och Kit Sanne Nielsen.
De skriver om "död" kunskap - en kunskap som vi inte kan förbinda med oss själva.
Jag undrar om "död" kunskap då verkligen är Kunskap; jag tänker att det då handlar om Information?!
måndag 21 december 2009
onsdag 2 december 2009
Rektorn som förbisprungen Pippi
Minns ni avsnittet med Pippi Långström där hon med en guldpeng betalade i en godisbutik och köpte hur mycket godis som helst till byns barn? Minns ni hur glada barnen var?
- För ett antal år sedan hade jag som dröm att göra barn så där lyckliga. ”Han där hemma” sade ”Men gör det då, ta ut 10.000 kr och köp godis för; förverkliga din dröm!” Men då hade jag redan konstaterat: barn av idag får godis så ofta – så de skulle inte bli så där glada som jag ville göra dem. Så jag lät bli.
Häromdagen fick min son en bärbar dator (till lån) av sin gymnasieskola. Eftersom min man arbetar på samma skola, vet jag hur glad rektorn blev över att hon fick summan hon äskat för detta ändamål. Men hur glada blev barnen? Sprudlade skolan av glädje denna dag? Vad sade sonen när han kom hem? Jo, skärmen var liten, datorn var kantig – och inte hade den webbkamera… - Jag tänkte: ”Det är med rektorn och datorerna som med mig och godiset: hon har blivit en förbisprungen Pippi! Förbisprungen av Tiden…” – De flesta har datorer idag; det är inte så märkvärdigt med en bärbar dator – som man tvingas att bära fram och tillbaka till och från skolan varje dag.
Men vad är då motsvarande godiset för dagens unga? – Kanske är det närvaro, Tid?!
Men ger vi dem det? Känns som om det inte finns tid, men finns det verkligen inte det? Handlar det inte till syvende och sist om hur vi prioriterar?!?
Läste en klok sak häromdagen: det var en professor som visade sina studenter en tom burk, i vilken han lade golfbollar. ”Är det full!” Jo, det tillstod studenterna. Professorn lade i småsten – de fick plats – är den full nu? Jo, nog var buken full nu. Men professorn tog upp sand – och se den fick också plats! Men nu var allt burken full. Men, si, professorn tog upp en termos – och nog fick det även plats för kaffe!
”Tänk om golfbollarna var er familj, småstenen vore andra och annat som ni bryr er mycket om och om sanden vore arbete, studier och andra plikter. Och tänk om ni då börjar med att fylla burken med sanden…”
Mummel bland studenterna. ”Men kaffet då?”, undrade en av studenterna.
”Det”, sade professorn och log, ”det betyder att det alltid finns plats för en fika med en god vän..!”
- För ett antal år sedan hade jag som dröm att göra barn så där lyckliga. ”Han där hemma” sade ”Men gör det då, ta ut 10.000 kr och köp godis för; förverkliga din dröm!” Men då hade jag redan konstaterat: barn av idag får godis så ofta – så de skulle inte bli så där glada som jag ville göra dem. Så jag lät bli.
Häromdagen fick min son en bärbar dator (till lån) av sin gymnasieskola. Eftersom min man arbetar på samma skola, vet jag hur glad rektorn blev över att hon fick summan hon äskat för detta ändamål. Men hur glada blev barnen? Sprudlade skolan av glädje denna dag? Vad sade sonen när han kom hem? Jo, skärmen var liten, datorn var kantig – och inte hade den webbkamera… - Jag tänkte: ”Det är med rektorn och datorerna som med mig och godiset: hon har blivit en förbisprungen Pippi! Förbisprungen av Tiden…” – De flesta har datorer idag; det är inte så märkvärdigt med en bärbar dator – som man tvingas att bära fram och tillbaka till och från skolan varje dag.
Men vad är då motsvarande godiset för dagens unga? – Kanske är det närvaro, Tid?!
Men ger vi dem det? Känns som om det inte finns tid, men finns det verkligen inte det? Handlar det inte till syvende och sist om hur vi prioriterar?!?
Läste en klok sak häromdagen: det var en professor som visade sina studenter en tom burk, i vilken han lade golfbollar. ”Är det full!” Jo, det tillstod studenterna. Professorn lade i småsten – de fick plats – är den full nu? Jo, nog var buken full nu. Men professorn tog upp sand – och se den fick också plats! Men nu var allt burken full. Men, si, professorn tog upp en termos – och nog fick det även plats för kaffe!
”Tänk om golfbollarna var er familj, småstenen vore andra och annat som ni bryr er mycket om och om sanden vore arbete, studier och andra plikter. Och tänk om ni då börjar med att fylla burken med sanden…”
Mummel bland studenterna. ”Men kaffet då?”, undrade en av studenterna.
”Det”, sade professorn och log, ”det betyder att det alltid finns plats för en fika med en god vän..!”
måndag 14 september 2009
Tänka - Veta
"Man vet mer än man tänker. Man tänker mer än man vet."
(Wolfdietrich Schnurff)
- Kunde inte sagt det bättre själv..!
Har påbörjat mitt oändliga äventyr.
Är full av tankar; plötsligt får naturens höstskrud en annan symbolik; som jämförelse med kunskap och yoghurt, som färskvara. Liedman pratar om Rotkunskaper, vilka utgör en förutsättning för de flesta detaljkunskaper och ger varje kunskapsmassa ett inre sammanhang: "Den som säger att kunskapen idag är en färskvara har inte rotkunskaperna i åtanke utan snarare det lövverk som träden fäller varje höst." Han menar att det är viktigt att reflektera över vidden i kunskapsbegreppet - något som jag känner att jag är igång med - och som jag upplever som ett äventyr!
En annan reflektion i sammanhanget är då att veta vad som är Rotkunskaper; hur vet jag det? Kan vi veta det Nu - eller visar det sig först Sedan?
Associerar vidare till ett tillfälle då jag nästan blev ovän med en kompis: hon är kändisfreak - och jag anser att allt sådant är förgänglig kunskap: jag är mer intresserad av hur många gånger per minut en giraff andas... Vem har rätt och vem har "fel"? Vem bestämmer det? Kan konstatera att man nog tjänar mer pengar som Kändis än som Giraff...
(Wolfdietrich Schnurff)
- Kunde inte sagt det bättre själv..!
Har påbörjat mitt oändliga äventyr.
Är full av tankar; plötsligt får naturens höstskrud en annan symbolik; som jämförelse med kunskap och yoghurt, som färskvara. Liedman pratar om Rotkunskaper, vilka utgör en förutsättning för de flesta detaljkunskaper och ger varje kunskapsmassa ett inre sammanhang: "Den som säger att kunskapen idag är en färskvara har inte rotkunskaperna i åtanke utan snarare det lövverk som träden fäller varje höst." Han menar att det är viktigt att reflektera över vidden i kunskapsbegreppet - något som jag känner att jag är igång med - och som jag upplever som ett äventyr!
En annan reflektion i sammanhanget är då att veta vad som är Rotkunskaper; hur vet jag det? Kan vi veta det Nu - eller visar det sig först Sedan?
Associerar vidare till ett tillfälle då jag nästan blev ovän med en kompis: hon är kändisfreak - och jag anser att allt sådant är förgänglig kunskap: jag är mer intresserad av hur många gånger per minut en giraff andas... Vem har rätt och vem har "fel"? Vem bestämmer det? Kan konstatera att man nog tjänar mer pengar som Kändis än som Giraff...
tisdag 8 september 2009
Som en Barbie utan underbyxor
Jag läste*:
”När jag var liten brukade jag aldrig klä på min Barbie några underbyxor. Utåt sett var hon en fin dam ända ut i fingerspetsarna. Men under var hon naken. Numera är jag borgensagent. - - - Och att vara borgensagent är lite som att vara en troslös Barbie. Det handlar om att ha en hemlighet. Och det handlar om att hänga på sig en massa kaxighet för att dölja att man i själva verket inte har någonting under. Det kan ju hända att det inte känns likadant för alla, men själv tycker jag ofta att det känns som om jag går med rumpan bar. Bildligt talat, förstås.”
Jag tänkte:
”Vem känner inte igen sig?! Visst känns det emellanåt som att man ska bli påkommen med att egentligen inte kunna, inte veta, att Tron på mig egentligen är som en ballong. Poff! Och så faller jag till marken. Hårt. Ju högre jag stiger desto hårdare fall. – Tänkte att det skulle bli bättre, men emellanåt känns det snarast sämre. Ibland tycker jag att jag vet, har koll. Men sedan, pang, så visar det sig att någon annan vet mer, bättre – egentligen ingen fara; någon/något att lära sig av! (Och jag älskar ju Kunskap och Engagemang!) Men ändå, just då, kan jag känna mig väldigt liten. Som en troslös Barbie som hängt på sig en massa kaxighet.”
Nästa tanke:
”Vadå kaxig?! – Känner jag att jag ter mig Kaxigt – ja, då borde jag ändra just det?!? – Men nej, ”kaxig” tänker nog få om mig om jag skulle få tre ord som omdöme (vilket jag förresten testat en gång). Och om den andre inte accepterar min okunnighet, då är ju den kaxig..! Nej, jag är nog ganska nöjd med mig själv ändå. Visst, jag – som de flesta andra – går omkring här med rumpan bar; det är nog egentligen ganska mysigt..! ;-)”
//Mia - på väg mot Stockholm
* Evanovich, Janet. ”Delat byte”
”När jag var liten brukade jag aldrig klä på min Barbie några underbyxor. Utåt sett var hon en fin dam ända ut i fingerspetsarna. Men under var hon naken. Numera är jag borgensagent. - - - Och att vara borgensagent är lite som att vara en troslös Barbie. Det handlar om att ha en hemlighet. Och det handlar om att hänga på sig en massa kaxighet för att dölja att man i själva verket inte har någonting under. Det kan ju hända att det inte känns likadant för alla, men själv tycker jag ofta att det känns som om jag går med rumpan bar. Bildligt talat, förstås.”
Jag tänkte:
”Vem känner inte igen sig?! Visst känns det emellanåt som att man ska bli påkommen med att egentligen inte kunna, inte veta, att Tron på mig egentligen är som en ballong. Poff! Och så faller jag till marken. Hårt. Ju högre jag stiger desto hårdare fall. – Tänkte att det skulle bli bättre, men emellanåt känns det snarast sämre. Ibland tycker jag att jag vet, har koll. Men sedan, pang, så visar det sig att någon annan vet mer, bättre – egentligen ingen fara; någon/något att lära sig av! (Och jag älskar ju Kunskap och Engagemang!) Men ändå, just då, kan jag känna mig väldigt liten. Som en troslös Barbie som hängt på sig en massa kaxighet.”
Nästa tanke:
”Vadå kaxig?! – Känner jag att jag ter mig Kaxigt – ja, då borde jag ändra just det?!? – Men nej, ”kaxig” tänker nog få om mig om jag skulle få tre ord som omdöme (vilket jag förresten testat en gång). Och om den andre inte accepterar min okunnighet, då är ju den kaxig..! Nej, jag är nog ganska nöjd med mig själv ändå. Visst, jag – som de flesta andra – går omkring här med rumpan bar; det är nog egentligen ganska mysigt..! ;-)”
//Mia - på väg mot Stockholm
* Evanovich, Janet. ”Delat byte”
måndag 24 augusti 2009
Jag var på en föreläsning med Tommy Hellsten; "Ju mindre du gör desto mer får du gjort". Alltid svårt att återge vad någon sagt, men jag ska göra ett försök:
Vi säger att vi har ont om Tid.
Detta, menar T Hellsten, beror på att vi försöker att Bemästra Tiden (och att vi inte bejakar vårt beroende av andra människor).
"Bristen på Djup kompenserar vi med Mångfald på ytan:
Vi gör Mycket istället för att göra det som är Väsentligt.
Vi är fokuserade på att Uppleva istället för på att Leva."
- Och det är här han kommer in på Human Doing; det heter Human BEING eftersom vi har förmågan att Vara.
Eftersom vi bl.a. saknar Bekräftelse, tycker vi att vi Är Ingenting - och försöker därför att via Prestation att få Vara - utan att vara Närvarande i vår Prestation.
TH kommer med förslag till hur vi kan komma vidare, bryta med detta som gör oss illa:
Vi ska börja med att vända blicken Inåt, mot oss själva, möta djupet utan att försöka fly undan.
- När vi förlorar förmågan att lyssna Inåt, förlorar vi förmågan att Vila.
Att vara Närvarande leder till Vila - och det är i Vila Effektiviteten föds.
Närvaro kräver frånvaro av Brådska.
TH menar att vi Skapar brådskan, men säger att den Drabbar oss.
MEN Ekorrhjulet har ingen Motor!!!
- Vi skapar själva rörelsen; vi är inga Offer.
- Det var en mycket givande föreläsning - och jag gillar särskilt det där med Human Being. Återigen hamnar mina tankar på vikten av Reflektion...
//Mia
Vi säger att vi har ont om Tid.
Detta, menar T Hellsten, beror på att vi försöker att Bemästra Tiden (och att vi inte bejakar vårt beroende av andra människor).
"Bristen på Djup kompenserar vi med Mångfald på ytan:
Vi gör Mycket istället för att göra det som är Väsentligt.
Vi är fokuserade på att Uppleva istället för på att Leva."
- Och det är här han kommer in på Human Doing; det heter Human BEING eftersom vi har förmågan att Vara.
Eftersom vi bl.a. saknar Bekräftelse, tycker vi att vi Är Ingenting - och försöker därför att via Prestation att få Vara - utan att vara Närvarande i vår Prestation.
TH kommer med förslag till hur vi kan komma vidare, bryta med detta som gör oss illa:
Vi ska börja med att vända blicken Inåt, mot oss själva, möta djupet utan att försöka fly undan.
- När vi förlorar förmågan att lyssna Inåt, förlorar vi förmågan att Vila.
Att vara Närvarande leder till Vila - och det är i Vila Effektiviteten föds.
Närvaro kräver frånvaro av Brådska.
TH menar att vi Skapar brådskan, men säger att den Drabbar oss.
MEN Ekorrhjulet har ingen Motor!!!
- Vi skapar själva rörelsen; vi är inga Offer.
- Det var en mycket givande föreläsning - och jag gillar särskilt det där med Human Being. Återigen hamnar mina tankar på vikten av Reflektion...
//Mia
tisdag 18 augusti 2009
Jag vill hellre Göra än Ta emot
Läste* att vi efter två veckor tenderar att komma ihåg
10% av vad vi läser
20% av vad vi hör
30% av vad vi ser
50% av vad vi ser och hör
70% av vad vi talar med andra om
80% av vad vi anväder och gör
95% av vad vi lär andra!
-- Alltså är det mer "lönsamt" att Göra än att Ta emot - om man vill lära sig något.
Jag tänker på förra veckan, på Ljungskile Folkhögskola: då pratatde vi väldigt med varandra - alltså borde - åtminstone - 70% ha fastnat! Och för att få det riktigt att fastna borde vi (försöka) lära våra kollegor eller andra "offer"...
(* Från Glasser in Biggs, J (1999) Teaching for Learning at University ur "Faktorer för lärande", Anders Sennerö, Karolinska Institutet)
//Mia
10% av vad vi läser
20% av vad vi hör
30% av vad vi ser
50% av vad vi ser och hör
70% av vad vi talar med andra om
80% av vad vi anväder och gör
95% av vad vi lär andra!
-- Alltså är det mer "lönsamt" att Göra än att Ta emot - om man vill lära sig något.
Jag tänker på förra veckan, på Ljungskile Folkhögskola: då pratatde vi väldigt med varandra - alltså borde - åtminstone - 70% ha fastnat! Och för att få det riktigt att fastna borde vi (försöka) lära våra kollegor eller andra "offer"...
(* Från Glasser in Biggs, J (1999) Teaching for Learning at University ur "Faktorer för lärande", Anders Sennerö, Karolinska Institutet)
//Mia
Hushålls-papper
Hälsade på ett par kompisar som nyss fått en liten Elmer.
Elmers storasystrar Emma och Ellen "slogs" om att få sitta bredvid "min" Josef.
Själv satte jag mig mittemot och hamnade mellan papporna Lasse och JanErik.
"Mellan två "papper"", konstaterade Ellen, 4 år.
- Det lät ju kul, så Ellen lägger till:
"Hushålls-papper!"
- Hon visste inte hur rolig hon var och hur rätt hon hade.
Även om nu doften av (mig) nybakad plommonkaka sprider sig i köket, så ägnar JanE mer tid i köket än vad jag gör.
Men visst är barn härliga!
Elmers storasystrar Emma och Ellen "slogs" om att få sitta bredvid "min" Josef.
Själv satte jag mig mittemot och hamnade mellan papporna Lasse och JanErik.
"Mellan två "papper"", konstaterade Ellen, 4 år.
- Det lät ju kul, så Ellen lägger till:
"Hushålls-papper!"
- Hon visste inte hur rolig hon var och hur rätt hon hade.
Även om nu doften av (mig) nybakad plommonkaka sprider sig i köket, så ägnar JanE mer tid i köket än vad jag gör.
Men visst är barn härliga!
onsdag 12 augusti 2009
Kompetens
Under gårdagens samtal om "Vad är pedagogik" kom vi att tala om Kompetens - och om Kerstin Keen, som använder handen med dess fingrar som symbol för ordet kompetens. Vi kom dock inte på vilka begrepp som fanns med. Så här är det:Tummen = Färdigheter – förmåga att kunna göra, förmåga att kunna hantera verktygPekfingret = Kunskaper – samlingsordet för fakta och metoderLångfingret = Erfarenheter (den långa vägen, erfarenheternas väg att vinna lärdom)Ringfingret = Kontakter – möjligheterna och förmågan att kunna påverka, att bygga relationerLillfingret = Värderingar – viljan att dela grundläggande värderingar och viljan att handla, men också ta ansvar för det man gjortHandflatan = Samordningen – fysisk kraft, psykisk energi, viljan att inte ge tapptNervsystemet och blodomloppet = Ledarskap och Handledning – styra, engagera, motivera, vidareutveckla Att använda sina händer = kompetens
(Kerstin Keen (1989) Vad är kompetens? Malmö: Mitt förlag)
//Mia
(Kerstin Keen (1989) Vad är kompetens? Malmö: Mitt förlag)
//Mia
Premiär!
De första stapplande stegen som bloggare!
Sitter i en sal i Ljungskile Folkhögskola och har just lagt upp min blogg miastankebok.
Fortsättning följer...
Sitter i en sal i Ljungskile Folkhögskola och har just lagt upp min blogg miastankebok.
Fortsättning följer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
